Vaknar med ångest!! Ångest för att jag ska till gymmet samtidigt som ångesten infinner sig om jag INTE går till gymmet....inställd på att jag ska dit ...käkar frukost och tar ut vovven runt kvarteret...ångesten kryper i mig...varför ...VILL ju få den underbara känslan som jag får EFTER mitt gympass...när jag svettats i en timme på crossen och sen lyft skrot...timmen på crossen bara måste göras!!! den är A o O för att jag ska kunna vara avslappnad och kunna äta något resten av dagen....

Timmen på crossen bara måste genomföras för att jag ska vara något sånär normal resten av dagen...ja till jag vaknar nästa morron och samma prosedur spelar upp sig dvs.......

Vill hitta en brytpunkt men har slut på anledningar som är starka nog att sätta stopp......MEN SÅ  imorse....

ångesten kröp och jag fick en känsla av att ringa ngn....ringer min mor ....vet egentligen vad hon kommer att säga men måste ändå få höra orden...KANSKE kan de få mig att ändra mig ...att få styrkan att verkligen göra annorlunda...hoppet på detta är så stort att jag med darrning ringer....hon säger som jag tror ...GÅ INTE DIT om du inte vill...varför tvinga sig till något sådant ....men det är ju just det att för mig så finns där inget VAL...det bara är så att jag SKA dit.......återigen lyssnar jag till orden GÅ INTE......o jag vill ju inte...längre,,,,vill egentligen bara dra täcket över huvudet och VILA...är så fruktansvärt trött i kroppen ...den skriker åt mig men jag lyssnar inte...då får jag ju inte äta!!

IDAG lyssnade jag ......jag tog av mig gymkläderna ,,,,trampade in i duschen och slog på kallvattnet......ut från duschen ...skakar hela jag ....kan inte stå stilla...ångesten är STOR o har tag i hela mig....får verkligen behärska mig för att iinte göra något jag kanske skulle ångra.....telefonen ringer

Min mor finns i andra ändan.....samtidigt som jag nu nästan ångrar att jag ringde från början samtidigt så känns det skönt och ångestfyllt samtidigt...kunde ju bara fortsatt som vanligt och sluppit må såhär om jag bara följt mitt vanliga mönster....fy FAN vad jag mår dåligt ....trodde då imorse att det skulle lätta om jag bara stod ut...MEN NOT....hela dagen har jag skakat och tjatat ....tjatat på min mor att övertyga mig om att jag KAN äta även om jag inte rört mig och att inget händer...vad skulle hända????ja jag vet inte men jag är vettskrämd och ångestfylld men kan inte sätta ord på vad och varför...för att jag ska bli större??? låter banalt men inkomster och utgifter ...kalorier och förbränning är just nu det enda som finns i min hjärna och jag skulle ge allt jag äger och mer därtill för att få slippa bara så för en stund den här otroligt jobbiga o totala ÅNGEST som jag fortfarande har nu när kvällen kommer........ska morronen ge mig glädje ..???kommer jag någonsin att känna verklig glädje?? vågar jag utmanar fler gånger eller ska det vara såhär.....ska jag följa rutinen imorgon så jag kan gå till jobbet och med ett smil på läpparna säger att jag mår prima även om jag inombords vet att glädjen bara varar till nästa morron och nästa gång jag tvingat mig igenom ett gympass.....

Tvång och tvång...........

Träning varje dag och tankar på mat hela tiden ...

Hela mitt liv är inrutat och jag är såååååååå deppig!!